Dialektala besvär Del 1 – En smålänning i hufvudstaden

Så var det då dags att åka på utbildning i Stockholm. Jag hade blivit inbokad på hotell Stay At Bromma. Trött efter en arbetsdag, några timmar på tåget, letande efter rätt tunnelbana och letande efter hotellet. Men till slut var jag där. Klockan 22:30 äntrade jag receptionen och bad att få mitt rum.
Jag anade redan då att det inte var det lyxigaste, flärdigaste hotellet. Det fanns inga speglar i receptionen, inga sammetsklädda loungefåtöljer och ingen liten mössbeklädd piccolo som erbjöd sig att bära mina väskor.

Väl uppe på rummet gjorde jag som jag alltid gör; kollar badrummet.
INGET BADKAR! Vilken jäkla miss!
Och inga små fina schampoflaskor, hudkrämer, duschtvålar.
Men en diskho fanns det! What????!!!
-Med uppmaningen att de glas och tallrikar man använde skulle diskas upp av hotellgästen. Vad i hela friden?

Nåväl. Jag gick och la mig på kvällen och sov gott, om än lite missnöjd. (Speciellt över förlusten av de små fina schampo- och duschtvålflaskorna).

Morgonen efter tog jag en dusch och tvättade håret med schampo ur den på väggen fastankrade schampoautomaten. När jag var klar letade jag efter hårtorken. Den som alltid finns på hotell. Den där som låter högt och oftast luktar bränt. Men det fanns ingen. Jag bläddrade snabbt igenom hotellinformations-pärmen.
” Vid behov finns hårtork och strykjärn att låna i receptionen”.
What???!!!

20121121-150159.jpg
Med blött hår sprang jag ner till receptionen.
Receptionisten denna morgon var en ung tjej, kanske i 25-30årsåldern.

”Hej”, sa jag. ”Jag skulle behöva låna en håtåk”
”Vad?”
”Ja, alltså, jag skulle behöva låna en håtåk”
” En vad för något?!” Receptionisten flackade med blicken.
”Att torka håret med…”

Pinsam evighetslång tystnad. Vi tittade på varandra. Hon med fundersam, tänkande min och jag med bekymmersrynka mellan ögonbrynen.

” Ah… Jaha! Du menar en hårtorrrk! Ja men självklart, varsågod!”

Jag tog emot håtåken och lovade mig själv att Aldrig Aldrig mer be om en sådan när jag är i hufvudstaden. I fortsättningen tar jag med min egen.

20121121-151423.jpg
Min egen håtåk.

12 reaktioner på ”Dialektala besvär Del 1 – En smålänning i hufvudstaden

  1. Ha ha ha det händer mig ofta… Stockholmare har dessutom ingen tolerans eller förstående för de dialektala skillnaderna som finns… Försök fråga efter schååtts i en stockholmsbutik… Efter hennes ”shots köper man i baaaa-ren” och vårt nya försök… ”Nä vi är ute efter kortbyxor som man kan bada med” så kom det ett: Jasså ni menar schooooooooo-rrrrrts! 15 år sedan minst men jag kan ännu höra hennes fisförnäma stockholmska 🙂

    1. Tack Tessan!
      Kul att mitt inlägg livade upp din morgon! Jodå, resten av resan gick bra. Jag bytte hotell till ett som låg närmare huvudkontoret 🙂 Och jag fick badkar och lyxiga små schampo och duschtvålar! Och håtåk!
      Kram BloggY

  2. Minns när jag var med drillflickorna i Stockholm och vi behövde träna oss på att säga ”jorrrdgubbsmilkshake en lång stund innan vi vågade oss in på McDonalds för att beställa. Och väl framme i kassan så kom det bara ut ett ”jååågubbsmilkshake”.

  3. Ha ha – underbart – en gammal granne till mig från Osby försökte förgäves beställa joooaaardnötter i en bar i Kungliga Hufvudstaden. Efter tre nytteslösa försök pep han:- Peeenats då for helvede! /Kram

Kommentera