Att döda en lust

Från mellanstadiet fram tills jag gick i nian hade jag bra betyg i svenska. Jag fick ofta höra att jag hade mycket fantasi och att jag var duktig på att skriva. Min lärare uppmuntrade mig att läsa vidare mot journalistyrket. Jag fick alltid bra omdömen på mina uppsatser, vad de än handlade om. När jag sedan började gymnasiet fortsatte jag i samma stil. När vi strax efter gymnasiestarten skulle skriva uppsats så skrev jag på mitt vanliga vis. Jag kände mig nöjd med resultatet och lämnade in uppsatsen.

När dagen kom då vi skulle få tillbaka våra uppsatser var jag spänd på resultatet. Lika förväntansfull som jag var innan, lika ledsen blev jag efteråt. Läraren hade inte alls gillat det jag skrev. Det var rödmarkerat överallt. Inte på grund av stavfel, utan på grund av kommatering, syftningsfel och en massa andra orsaker som jag förträngt.

Den var den dagen min skrivlust försvann. Den dagen lovade jag mig själv att aldrig mer skriva en uppsats där jag lämnade ut mig och mina tankar.

Jag skrev inte en rad om mig själv och mina tankar förrän jag gick med i facebook för drygt två år sedan. Då började jag känna att det var riktigt kul igen. Jag delade med mig av mina tankar och betraktelser och fick positiv respons på dem. Att i vuxen ålder få kontakt med gamla vänner innebar en riktig egoboost för mig. Tack vare dessa ”gamla vänner” har jag åter hittat glädjen i att skriva.

Jag känner ingen bitterhet mot svenskaläraren jag hade under gymnasietiden. Jag hoppas bara att dagens skrivsugna ungdomar ges chansen att växa i sitt skrivande på ett mer konstruktivt sätt än det jag erbjöds.

20121119-092008.jpg
Här skulle jag kanske haft en negativ bild, men jag väljer att tänka positivt och sätter därför in Ylvas Bloggybags statistik för gårdagen. Man kan tro att det är röstningsresultat i någon Sverige-dominerad tävling, men det är faktiskt MINA siffror!!!
Tack alla snälla människor som läser mina ord!

11 reaktioner på ”Att döda en lust

  1. Härligt Ylva!
    Att en enda kommentar kan prägla så hårt. Jag har samma upplevelse när det gäller sång…jag sjunger bara när jag kör bil själv….

    1. Så förskräckligt! Tänk vilken makt ovarsamma lärare har haft över våra liv. Ta nu genast och spela in en musikvideo när du sjunger i bilen och lägg ut klippet på youtube!
      Kram Y

  2. Har alltid också gillat att skriva och fick väl ok respons på gymnasiet utom en gång mot slutet, då det stod ”kvinnligt tjatig” på en uppsats… Vad säger man? Det gav mig inte någon större lust att fortsätta kämpa i alla fall. Men det är rackarns kul att skriva, så några större men har det inte gett när man ser tillbaka. Tur att din skrivklåda är tillbaka! Ser fram emot att ta del av den. 🙂

    1. Kära Skogan, så förskräckligt sagt av din lärare! Härligt att höra att du i alla fall fortsatt med ditt skrivande. Jag kommer ihåg när du skrev en låt till melodifestivalen som hette ”Pippivinerna” :)Den var grym! KramY

  3. Shit – ursäkta uttrycket, men vilket minne du har! Det hade jag totalt glömt. Nu sprider sig en lätt rodnad över mina kinder och ett fånigt leende drar från kind till kind… Pippivinerna!!! He he. En karriär som liksom kom av sig, det där med låtskrivandet.

  4. Usch vilken tråkig å negativ lärare! Har sagt det innan å jag skriver det igen att jag tkr dur jättebra på att skriva å jag skrattar varje gång…underbar läsning Ylva…vill bara ha mer.
    Kramis!!

  5. Pingback: Video on YouTube
  6. Pingback: Marcel

Kommentera